sexhundratjugotre

Urgh.. Jag fick ont som fasen igår som jag skrev, och det blev inte bättre senare på dagen heller. Efter att ha varit på jobbet i iallafall 5 timmar fick jag tacka för mig och gå hem. Jag hoppas verkligen det var sista gången för mer frånvaro är de sista jag vill ha..

Jag skulle aldrig någonsin sjukanmäla mig om jag inte på riktigt mådde skit, jag hatar de så otroligt mycket, och även om jag ligger i en hög, kräks och har blivit avhuggen på mitten så får jag alltid så dåligt samvete.

Hur som helst. Idag är en ny dag. Jag har morgonpass och förhoppningsvis gör de inte lika ont idag. Gudarna ska veta hur mycket det tog emot att gå hem igår. Usch.

Håll tummarna för att allt är bättre idag!

Ha en bra dag vänner.Life with Rheumatoid Arthritis, Auto-Immune Disease, Fibromyalgia/Chronic Illness, Pulmonary Sarcoidosis, Hyperaldosteronism. #spoonie:

Haha.. Nej fy. Eller jo.. Just nu

sexhundratjugotvå – inte som planerat

I morse klev jag upp strax innan 06.00, tog en kaffe med kokosolja och gick till gymmet med tanken att jag skulle göra ett spinningpass och träna ryggen, väl en bit in på spinningen fick jag så jäkla ont i magen att jag inte hörde vad instruktören sa och jag fick avbryta lite tidigare och gå hem, lägga mig i fosterställning och gråta en skvätt för livet var orättvist. Det är en vanlig biverkning på de jag har gått igenom så det är bara att bita ihop och ta sig vidare.

Hur som helst. Jag kanske får ta denna veckan med liberal inställning till träningen, jag får inte bli besviken på mig själv om det inte riktigt går som jag tänkt för min kropp är ”försvagad” och jag får vara rädd om mig. Det tar på psyket när man bara vill leverera men faktiskt inte kan. Usch.

Det gick ganska bra att jobba igår men jag hade ont i princip hela tiden. Men sakta, sakta kommer jag tillbaka. Bättre att gå till jobbet och försöka och i så fall gå hem en att direkt ställa in sig på att de inte fungerar.

Jaja. Nog lipat. Dags att duscha, posta brev, jobba och ikväll handla.

Ha en fin dag kompisar. Vad brukar ni göra när ni mår dåligt?

This is something that seems to really connect to people with Anxiety and depression.:

femhundrafemtiosex – träna efter b op

Hurra! Idag är ingen vanlig dag (jo det är det) men idag får jag träna för första gången på 2,5 veckor! Fatta glädjen. Jag ska bara tycka i mig 2 ägg och en grapefrukt sen kör vi 🙂 !.

Armarna och bröstpartiet har träningsförbud någon månad till, men benen och magen ska få känna att dom lever ska jag be om att få tala om. Arslet ska vi inte ens tala om. Vi snackar en bootie som ska stå rakt ut när jag är färdig med den. ÅH! Jag är så lycklig. 🙂 Cykla tänker jag också göra, spinningpass på spininngpass!

Den här operationen har gett mig det jag ville ha. Jag vill inte se ut som en 12årig pojke bara för jag har en lägre fettprocent (och tro mig, hade jag haft en högre hade det legat på sidorna av magen och absolut inte i brösten) och det känns riktigt bra 🙂 . Hoppas ni tjejer som tvekar pga rädsla för andras åsikter eller era egna fattar det beslut som är bäst för er. Detta var mitt bästa beslut och jag är tycker om min body mycket mer!
Den värsta smärtan varar ca en vecka, sen är man halvinvalid några till, men överlag har allt gått jättebra! Stå på er, fixa tuttarna, läpparna, näsan, arslet, magen whatever! Din kropp, dina beslut. Vissa saker lär man sig helt enkelt inte acceptera och om någon har åsikter om det kan man be dem att stoppa dom någonstans där solen aldrig lyser 🙂 .

Ha en grym dag babes!

 

femhundrafemtiofem – två veckor efter b o p

Hej. Nu har det gått ännu en vecka och jag har nästan ingen smärta alls. Är lite stel och aktar mig när folk vill kramas (FÖR DET HÄNDER JU SÅ OFTA. NOT). Det värsta nu är att jag tycker dom är för små igen, men det är tydligen en vanlig känsla för att man fort vänjer sig. Det passar perfekt på min kropp, det vet jag egentligen om och så fort jag kan komma igång med träningen igen och tajta till mig lite så kommer det kännas grymt!

Det värsta med denna operationen är inte smärtan eller pengarna, det värsta är att inte få träna. Gymmet, löpspåret, kangoojumps och spinningcyklen är och har länge varit min terapi, mitt sätt att avreagera mig på och min medecin. Att inte låta mig göra av med min posetiva energi skapar mycket negativ som visar sig som tjat, gnäll, irritation och slarv. Den där sambon har det inte lätt och för varje dag som går känner jag mig mer och mer som en idiot som borde tvångsplaceras i skogen och aldrig visa sig bland folk igen.

Nästa vecka får jag försiktigt komma igång med lite gymmande av underkroppen och jag ska verkligen njuta varje minut jag får spendera bland vikterna. Tror inte ens någon kan förstå hur mycket det betyder för mig att få träna och svettas, klara utmaningar och bli sådär härligt trött som man bara blir efter ett fetepass.

Annars rullar väl livet på. Mitt hemska humör har lätt till ganska mycket fajter med den där jag bor med och det är tråkigt, jag triggar tydligen hans irritationspunkter ganska bra. Tråkigt dock att allt som oftast känna sig som ett pucko som gör fel varje gång man yttrar ett ord eller vill ha en annan åsikt, jag gör nog bäst i att hålla klaffen härdanefter.

Snoret sprutar, jag känner mig fet och irriterad. Bäst att jag slutar skriva nu.
THATS THE SPIRIT, SNACKA OM ATT SPRIDA ENERGI OMKRING SIG.

IMG_0400

femhundrafemtiofyra – en vecka efter b op

Som rubriken lyder, nu har det gått en vecka sedan bröstoperatioen 🙂 . Aohh.. Jag måste säga att det gjorde ondare en vad jag trodde. Jag tänkte: Äh! Jag har tatuerat mig i 8h flera gånger, äh jag har opererat fötterna två gånger vaken, äh jag har dragit ut visdomständer, äh jag har varit deprimerat.. Detta blir en baggis! Haha, jag hade fel. Tänk att du inte får blinka. Hur mycket vill du blinka? Tänk att du inte får svälja, hur mycket ökade salivmängden i käften? Jag får inte använda bröstmusklen, och jag visste faktiskt inte att man behövde använda en bröstmuskel till så mycket. Haha. Första dagarna började jag typ gråta när jag skulle resa mig från liggande tillstånd. Brände och högg som fan! Men inget ont som inte har något gott med sig. Tilläggas bör att jag fick feteallergi av tabletterna jag fick av doktorn, typ massor av röda nässelutslag över hela bröstkorgen och halsen… Sexigt…

Jag ska imorgon på återbesök och ta bort stygn osv. Men jag har tjuvkollad. Om jag är nöjd? AH FAN! 😀 Kommer tömma sparkontot pga behöver köpa ny garderob nu..

Vad händer i helgen kompisar? Nåt kul?

KRAOM!

Untitled

sötnowZ

Femhundrafemtiotvå – Ville

Fyfan vad sorglig vecka det varit. Min kisse har ju bott hos mamma då ch är allergisk, men vi har ändå träffats ganska mycket och jag har alltid haft honom i tankarna. Vi försökte låta honom bo hos oss under två perioder men det kliade alldeles för mycket på ch så han har de senaste 3 åren varit hos mamma och det har funkat bra. Skitsamma. Det var inte min poäng.

Mamma ringde i måndags morgon och sa att katten va konstigt, typ skulle vara i duschen när hon använde den, hoppa upp i handfatet, alltså tydliga tecken på att han var törstig. Han som alltid haft bra aptit och sådär vägrade som i en handvändning att äta. Han verkade snurrig och matt. Efter ett par timmar började han kaskadkräkas 🙁 , mamma ringde djursjukhuset som sa att vi skulle åka in nästa dag. Jag hämtade upp dom följande morgon och de va inte den katt jag kände som satt i buren. Han var som ett skal.

När vi släppte ut honom inne i undersökningsrummet kunde han knappt gå, han har alltså på bara några dagar blivit i så dåligt skick att han inte ens kunde gå ordentligt. Jag vägde honom och han var nere på ynka 2,4kg. Som ett skelett.

Sköterskan kom in och klämde på honom, en förstorad njure, dassig päls och undernärd. Hur fan kan det gå så snabbt? Jag såg på honom att han var törstig och bad om vatten, när det kom så drack, och drack, och drack, och drack han.  Mitt hopp var ändå högt liksom, han är katt han klarar allt! Han blev inlagd med dropp och jag blev lovad av veterinär att de skulle höra av sig så fort de viktigaste proven var tagna.

Man är ju som en zombie när man väntar på samtal om såna viktiga saker så jag gick väl runt på jobbet i någon slags dvala. När veterinären tillslut ringde på eftermiddagen så lät det inte så positivt. Han hade skyhöga njurvärden, var grymt uttorkad och kapaciteten på njurarna var nere i typ 2%, (njursvikt) en människa med såna värden skulle behöva dialys men de fanns inte i Sverige för smådjur. Hon sa att vi skulle välja om vi ville ”gå vidare” med mer prover, att man kunde medicinera så att djuret fick ett drägligt liv (vi snackar massor av tabletter dagligen, medicin mot illamående för att kunna äta, medicin för njurarna, morfin), alla dessa tabletter för att min sjuka lilla kisse kanske skulle kunna må iallafall okej. Hon påpekade gång på gång att det var ett kroniskt tillstånd, att de långsamt kommer bli värre och värre och att han kommer må väldigt illa.

Förstår ni hur många tankar som åker genom skallen när jag får ansvaret över att bestämma om någon annan ska få leva eller inte? Min själviska sida ville ju självklart ha honom kvar, med mediciner och allt man kan tänka sig! Jag vill ju ha min katt!
Jag frågade om hon kunde garantera att han mådde bra av sina mediciner. Det kunde hon inte. Egentligen bestämde jag mig redan där och då att det snällaste och mest kärleksfulla jag kunde göra var att låta honom gå.

Efter att ha gråtit och velat framåt och tillbaka i flera timmar så bestämde jag mig. Han har haft ett bra liv. Han har varit så omtyckt och fin mot alla han träffat. Hans liv ska inte sluta med mängder av mediciner för att hans lilla kropp ska gå runt för att jag är självisk.

Onsdagen den 11/11 åkte vi till djursjukhuset och sa hejdå. Värsta jag gjort men jag vet att det var det bästa för honom.

Ville [Blå Leon]
2007-2015  . Tur att döden bara är en väg vidare..

 


  

femhundratrettiofem – aj som fan

Jag bara älskar att vara tjej. Allt i från att ständigt bli bedömd efter mitt utseende, att allt jag gör är ”gulligt” (hallå jag vill väl vara tuff som fan. Inte ”GULLIG”), till att en gång i månaden få smärtor från helvetet, humör värre en djävulen, finnar till fördärv och läcka som ett jävla såll. Satan. Vad. Ont. Jag. Har.
Jag vill inte ta värktabletter och liknade men idag hade jag inget val. Jag kan knappt stå upprätt. Att göra en tatuering är najs om jag jämför. Om jag är bitter för att mina kromosomer bestämde sig för att vara av de feminina slaget? En aning.  FRääääähhHvvvv…

/Jag-ska-lägga-mig-i-fosterställning-på-golvet-tills-denna-vecka-är-över

fyrahundrasjuttiofem

Ueeeäh. Still pain. Jävla mage. Tur att min man är på bråvalla för jag hade inte klarat av att umgås nu, min mage är så svullen att om jag vänder mig om för fort när jag står upp så välter jag all inredning som är på en radie inom två meter. ( 😉 ) Ni som aldrig har ont i magen vet inte vilken tur ni har! Det påverkar och kan verkligen förstöra hela dagar.

Hur som helst, ska snart åka till jobbet. Blir det alldeles för illa får jag ta mig hem igen. Efter jobbet ska jag fixa frillan och får jag ont i magen när jag ligger där med färg i håret, då har jag problem. Håll tummarna för att det kommer gå bra!

Packar träningsväskan för eventuell gymträning, jag håller tummarna för dig magen att du gör ditt yttersta för att denna dag ska fungera.

fyrahundrasjuttiofyra – magkatarr

Ve och fasa vilken fruktansvärd smärta jag har. Poff som ett brev på posten. Illamående, sveda, uppblåsthet 🙁 . Stressen är väl den bidragande faktorn. Var hos doktorn tidigare idag och domen löd; katarr, ibs, stressmage.. Inget stekt, inget kött, inget kaffe. Typ samma som jag skulle sluta med för detoxens skull, lämpligt magen! Men denna oerhörda smärta liknar ingenting jag tidigare haft i magväg. Jesus kristus vad de svider och har sig. Vet inte (Sluta läs om du tror att tjejer fiser regnbågar) om jag ska spy eller skita ner mig. Spännande.

Hur som haver. Imon ska jag klippa mig och köra ett rygg/bröstpass på gymmet efteråt. Har tränat sjukt dåligt ett par dagar nu och hoppas på att komma igång ordentligt igen!

Ps. Womanrun och stockholm är inställt för mig. Är i alldeles för dålig form för det 🙁 Sorligt men så är det..

WIN_20150624_200534

 

ett stycke ansiktsmask, ett stycke magkatarr, ett stycke sleten människa.se

trehundrafemtiotre

Usch. Igår fick jag gå hem från jobbet eftersom jag hade sån huvudvärk. Såg såg typ figurer som åkte framåt tillbaka framöver ögonen (tänk som censur från the sims när de duschar.. haha) Alvedon hjälpte inte. Vatten hjälpte inte. Jag hade ont bakom ögonen som är en typisk indikation på migrän för min del, och se på fan att jag fick ett riktigt anfall när jag kom hem. Som tur väl är har jag typ migrän en gång om året max, det är riktigt jobbigt och jag brukar må så illa i samband med det (kräkas är mitt värsta!).

Vad är migrän? :

Det finns två huvudtyper av migrän, med eller utan aura.

Migrän med aura kallades tidigare klassisk migrän. Anfall av den här typen inleds med något som kallas aura. Den vanligaste är synstörningar, oftast som zick-zackmönster i delar av synfältet. Man kan även ha andra aurafenomen som domningar i ena ansiktshalvan eller i halva tungan, till exempel. Andra ovanliga aurafenomen kan vara förlamningssymptom eller talstörningar. Auran släpper för det mesta inom 10 till 30 minuter och följs då av själva migränhuvudvärken.

Migrän utan aura kallades tidigare för vanlig migrän. Vid migränanfall av den här typen har man, precis som namnet säger, ingen aura utan huvudvärken kommer direkt. Trots att man inte har någon aura kan man ibland ändå känna på sig att ett anfall är på gång, till exempel genom att man blir ovanligt irriterad, trött eller överaktiv.

Man vet inte exakt vad som orsaker migrän, men man vet att vissa blodkärl i hjärnan drar ihop sig för att därefter utvidga sig under loppet av ett anfall. Huvudvärken uppträder då blodkärlen utvidgar sig.

Vad kan framkalla ett migränanfall?

Många människor som har migrän känner till något som ökar risken för att just deras migrän framkallas. De provocerande faktorerna varierar från person till person. Det kan vara vissa livsmedel, till exempel rödvin, choklad, grönmögelost, stress (eller att sluta stressa, många får migrän under helger och ledig tid). Även för mycket eller för lite sömn kan utlösa migrän. Många kvinnor får anfall under specifika perioder i menscykeln, framförallt vid ägglossning respektive vid menstruation.

Bildresultat för vad är migrän