Sexhundraåttiofem

Oj jag vet inte ens vart jag ska börja. Vågar jag ens skriva något här när jag varit tyst så länge? Jag har suttit ett par gånger och känt att jag faktiskt verkligen vill börja skriva igen men jag har inte hittat riktigt vad jag vill säga. Vad jag vill med mitt skrivande. Är det för mig eller endast för jag tror att jag kan hjälpa någon annan? Har mitt mål med att visa en sida av träning och hälsa utan stress och krav varit riktigt sann? Jag har ju känt press och krav. Fått ångest av dåliga beslut. Blivit arg på mig själv när jag varit för trött och skjutit ner mig själv så fort brallorna blivit lite trånga. Jag vill inte sitta och skriva saker som ska peppa andra när jag inte talar sanning.
Men jag har en önskan om att göra det. För min skull. För jag vet hur bra jag hade mått om en endaste människa kunde använda något som jag skrivit till att må en gnutta bättre eller acceptera något hos sig själv som tidigare föraktats. Såklart finns det lite själviskt i det hela också, man mår ju bra av att hjälpa någon annan! Jag ska använda den här bloggen till att tydligt beskriva mina mål och vägen dit, dela med mig av saker jag försöker göra när jag är min minsta och kanske sämsta version och helt enkelt hur ”man gör” för att må bra.

Det är vad jag tänker göra!

Just nu är träningen väldigt kravlös och jag saknar mitt mer disciplinerade jag. är en person som mår bra av att träna fem gånger i veckan och nu är jag nere på kanske två, max tre gånger i veckan. Jag mår bra av att skriva ner på söndagkvällen vad som händer just den timmen just den dagen i veckan för utan struktur fallerar jag. Hursomhelst. Det ska bli kul att ta tag i detta igen för jag vet att jag är kapabel till att komma hur långt jag vill med träning/löpning om jag faktiskt bara bestämmer mig för det.

Jag vet också hur bra jag mår på mindre och smartare kolhydrater, renare köttvaror och utan massa tillsatser så det är något jag ska sträva ännu hårdare mot.

Jag tänker börja min ”nystart” med en ny design (JA BARA FÖR JAG TYCKER DET ÄR HÄFTIGT), en mer livsstils-blogg, alltså inte bara fokus på kost och träning utan allt som rör mitt liv. Ja kanske eventuellt inte vilket dasspapper jag använder (som för övrigt är serla……….) utan en övergripande look av en vanlig dag i mitt liv. Det skulle kännas häftigt att kunna presentera det för mina barn i framtiden, ”titta vad mamma åt till frukost den 27 april 2023, ägg!” Aa.. Eller nåt.

Jag är taggad på att köra igång igen och jag hoppas att du kommer hitta mycket humor, kärlek, smarta grejer och motivation här.

Nu kör vi, Filippovation2.0!

sexhundrasjuttiotre – kost Söndag 13/11

Frukost

Fettkaffe – en kopp kaffe med en klick kokosolja i
2 kokta ägg med lite smör

Mellis

Mera fettkaffe!

Bildresultat för fettkaffe

Bild lånad av Cecilia folkesson

Lunch

6 skivor kalkon
2 bitar hårdost
250cl naturell lättkvarg med kanel

Kvällsmål

2 st grillkorv med stekt grönsakspytt (sorten som är med olika kål)

Under dagen drack jag mängder med vatten, både kallt och varmt. Det är faktiskt väldigt underskattat med en kopp varmt vatten i dessa kalla tider, det värmer verkligen upp!

Hur mådde jag då?
Jo. Snurrig och superpigg om vartannat. Mätt och glad men sötsugen som in i bänken 😉 .

fyrahundratrettiosex – matdagbok

Godmorgon. Som jag sa igår är det dags att köra hårt igen. Min kropp pallar inte påfrestningarna som det faktiskt innebär att dricka alkohol, vara vaken sjukt sent och sedan äta skräp. Sorgligt? Inte egentligen.

För att få järnkoll, resultat och en verklighetsbild som är sann ska jag skriva matdagbok. Jag ska också satsa hårt på konditionsträning och minska lite på ”muskelbyggandet”.

Denna dag börjades med en kopp kaffe och mosad banan, nötmjölk, linfrö, solrosfrö, och pumpafrön. Kosttillskotten för tillfället är chlorella och zink. Men funderar på att beställa hem något mer utrensande. Lilla kroppen behöver det.

Ska strax gå till gymmet och köra ett pass som heter duga. Avslutar med strech och bastubad. Här ska skrubbas och svettet ska ut! Häng med på hälsoresan… Snälla!

trehundraåttionio – jag har slutat anstränga mig..

Jag sa till mig själv när jag gick in i detta förhållande att jag minsann Aaaaldrig skulle bli en tjej som glider runt i bulle på huvudet och mjukisbrallor för jämnan. Jag skulle minsann alltid anstränga mig för min sambo. Inte ”förfalla” som man faktiskt enkelt gör när man är i en stabil relation. Missförstå mig rätt, man behöver inte trippa runt på klackar, uppsminkad till tårna eller i jeans som är så tajta att du blir steril (MEN VILL DU DET SÅ ÄR DET LUGNT FÖR MIG, INGA HARDA FEELINGS). Men sunkig behöver man ju inte vara. Det har jag blivit. Jag har på mig jobbkläder, träningskläder eller mjukisbrallor. Jeans är ett fenomen som inträffar om jag mot förmodan ska till stan eller nåt.
Jag vill känna mig snygg och som att jag har ”det”. Det gör jag inte nu. Tappat glowen liksom.

Jag borde skrubba mig, sola lite grann, smörja mig med kokosolja, fixa håret och kanske fransarna, lite snygga underkläder och.. Jeans.. Köpa lite nytt. Fixa lite feeling.

Är det omvärlden som påverkar mig? Är sunkig kanske definitionen av vacker? Nä. Jag vill känna mig snygg och ball igen. Det kan väl inte vara för mycket begärt?

profilHär hade jag en snyggdag. Tycker jag iallafall!