Sexhundraåttiofem

Oj jag vet inte ens vart jag ska börja. Vågar jag ens skriva något här när jag varit tyst så länge? Jag har suttit ett par gånger och känt att jag faktiskt verkligen vill börja skriva igen men jag har inte hittat riktigt vad jag vill säga. Vad jag vill med mitt skrivande. Är det för mig eller endast för jag tror att jag kan hjälpa någon annan? Har mitt mål med att visa en sida av träning och hälsa utan stress och krav varit riktigt sann? Jag har ju känt press och krav. Fått ångest av dåliga beslut. Blivit arg på mig själv när jag varit för trött och skjutit ner mig själv så fort brallorna blivit lite trånga. Jag vill inte sitta och skriva saker som ska peppa andra när jag inte talar sanning.
Men jag har en önskan om att göra det. För min skull. För jag vet hur bra jag hade mått om en endaste människa kunde använda något som jag skrivit till att må en gnutta bättre eller acceptera något hos sig själv som tidigare föraktats. Såklart finns det lite själviskt i det hela också, man mår ju bra av att hjälpa någon annan! Jag ska använda den här bloggen till att tydligt beskriva mina mål och vägen dit, dela med mig av saker jag försöker göra när jag är min minsta och kanske sämsta version och helt enkelt hur ”man gör” för att må bra.

Det är vad jag tänker göra!

Just nu är träningen väldigt kravlös och jag saknar mitt mer disciplinerade jag. är en person som mår bra av att träna fem gånger i veckan och nu är jag nere på kanske två, max tre gånger i veckan. Jag mår bra av att skriva ner på söndagkvällen vad som händer just den timmen just den dagen i veckan för utan struktur fallerar jag. Hursomhelst. Det ska bli kul att ta tag i detta igen för jag vet att jag är kapabel till att komma hur långt jag vill med träning/löpning om jag faktiskt bara bestämmer mig för det.

Jag vet också hur bra jag mår på mindre och smartare kolhydrater, renare köttvaror och utan massa tillsatser så det är något jag ska sträva ännu hårdare mot.

Jag tänker börja min ”nystart” med en ny design (JA BARA FÖR JAG TYCKER DET ÄR HÄFTIGT), en mer livsstils-blogg, alltså inte bara fokus på kost och träning utan allt som rör mitt liv. Ja kanske eventuellt inte vilket dasspapper jag använder (som för övrigt är serla……….) utan en övergripande look av en vanlig dag i mitt liv. Det skulle kännas häftigt att kunna presentera det för mina barn i framtiden, ”titta vad mamma åt till frukost den 27 april 2023, ägg!” Aa.. Eller nåt.

Jag är taggad på att köra igång igen och jag hoppas att du kommer hitta mycket humor, kärlek, smarta grejer och motivation här.

Nu kör vi, Filippovation2.0!

fyrtiofyra

Jag har levt ett helt liv med krånglig mage. Ont, illamående, svullnad och alltid hungrig (hungrig är jag ioförsig jämt fortfarande..).

Jag fick glutenintolerans när jag va 6 år gammal (tarmarna klarar inte av att bryta ner korn, vete och råg. Luddet i tunntarmen där näringstillförslen sker blir som en glatt matta och trötthet, viktnedgång och depression brukar komma som brev på posten. Men när jag fick diagnosen blev det bättre. Jag började långsamt att läka. Men det blev aldrig helt bra. Hela min familj och alla som står mig nära kan intyga att jag alltid varit ett riktigt matvrak. Alltså. ETT RIKTIGT matvrak. Men ändå aldrig blivit överviktig. Jag levde i en värld där det tillhörde att vara dålig i magen. Jag var alltid trött, ”glåmig”, irriterad och hungrig. Jag missbrukade halsbränne-tabletter eftersom jag jämt mådde illa (jag utvecklade även en fruktansvärt stor rädsla för att kräkas) och hade aldrig tankar på att det va onormalt att ha en sådan vardag.

Träna fanns inte på kartan i mitt liv fören jag va runt 19, då började jag att jogga. Det gick riktigt långsamt och de var tungt. Men känslan efteråt fick mig att inse att jag varit nära att bli riktigt sjuk. Endorfinerna jag fick av att helt plötsligt motionera slog alla känslor jag någonsin haft och rösterna i huvudet som skällde, gnällde och talade om för mig att allt var skit dämpades rejält. Jag forsatte jogga, gick på lite spinningpass och försökte att styrketräna. Livet blev lättare, jag fick mer energi och tonade till kroppen. Men magen var fortfarande inte bra.

Jag fick för mig att det va kolhydraterna som ställde till det för mig och började med en lchf diet med mycket creme fraiche, gräddfil kött och sås. Fettet minskade men svullnaden i magen fanns kvar och känslan av att aldrig vara helt mätt gjorde mig smått galen (huden var också dålig).

Men sedan hände något. Jag började googla på alternativa kosthållningar och anledningar till svullnad och dålig hy och jag hittade en artikel om paleo. (läs mer här http://karlhulten.se/vad-ar-paleo/)

Enklet uttryckt:

Ät: kött, grönsaker, nötter, frön, frukt och ägg. Bra naturliga råvaror

Ät inte: Mjölkprodukter, pasta, potatis, majs, ris, havre, vete, råg, korn, TILLSATSER, socker, bönor osv

Det gick inte många dagar innan jag kände att magen blev bättre, hyn blev bättre och jag blev gladare. Det är aldrig försent att ändra sig och acceptera  a l d r i g  att du mår dåligt.

Detta är den korta versionen av varför jag äter som jag gör, och tränar som jag gör. Eat to heal. Maten är vår medecin.

tumblr_n2vdxnhk8o1sowwnfo1_500