Sexhundrasjuttiofem – hear me roar

Hehe. Snacka om att hålla ett jämnt, uppdaterat flöde här. I ärlighetens namn så har jag fan inte orkat. Jag har varit omotiverad, sliten till bristningsgränsen och bara försökt leva på. Jag har i prencip inte umgåtts med människor mer en på jobbet och jag har fått en besatthet av att rensa i varenda vrå av mitt hem. Jag har haft ett riktigt tunnelseende och missat chanser att umgås med vänner, familj, Ch och andra bekantskaper.

Mitt fokus har legat på jobbet och på att städa.. Samt såklart min stundande redovisning som nu är färdig. Hur kan man få så skev syn på vad som är viktigt, bortsätt från LADRV utbildningen så är ju mina prioriteringar åt helvete. -Nä jag kan inte umgås för det finns tvätt. Stök och smuts förstör min hjärna. Det är liksom redan tillräckligt stökigt där och det är lugnande för mig att göra i ordning.

Det har varit ett helvetesår på så många sätt, sjukdomen i höstas, grejer för tusentalskronor som gått sönder, riktigt jävla tunga känslor och ifrågasättande av grejer jag inte ens vill skriva här. Jag har inte förstått hur trött jag egentligen varit, hur illa jag placerat min lilla energi som funnits kvar och hur jävla kass vän jag varit.

Jag önskar att jag kunde förklara känslan av att inte orka umgås, för jag vill försva mig men det går ju inte. Det finns liksom ingen ursäkt. Jag tror ju alltid att jag måste vara på ett speciellt sätt, jag är ju den tokiga, stolliga, rappa i käften, på gränsen till katig och grabbig. Under detta och ett par år tillbaka har jag periodvis känt mig som en jävla bluff. Jag har inga problem att koppla bort det när jag ska jobba för när jag tar på mig mina arbetskläder så går jag in i en av mina roller, jag skulle inte vilja kalla den falsk men jag jag och jobb jag har inte samma problem. Jag anstränger mig alltid när jag träffar människor, missförstå mig rätt, jag lägger FÖR MYCKET energi för att vara ”på ett visst sätt” istället för att bara vara, vilket gör att jag inte kopplar av.

Jag fick i veckan ett riktigt wake up och insåg att jag måste göra radikala förändringar. Jag sa till en vän vad jag tänkt på om vissa saker och det sket sig så jag kanske borde tänka efter lite bättre innan jag öppnar käften, men jag har hållt mig större delen av mitt liv för att säga vad jag egentligen tycker och anpassat mina åsikter. Oärligt? Ja. Medvetet? Nej.

Jag ska prioritera bättre, jag känner mig på många sätt starkare en ever och det krävs fan mod för att berätta saker som inte är så positiva för någon som betyder något för en. Sen att det sket sig är en annan femma. Det behövde komma ut.

Förlåt ni kompisar som velat umgås, och tack för ni velat. Jag ska bli en bättre kompis. Jag har bara inte fattat hur jävla dumt jag fördelat min energi, hur ledsen jag egentligen varit och vad som spelar roll..

Hoppas inte det är försent bara, jag kommer förändra mig nu. Jag är redo.

2 reaktion på “Sexhundrasjuttiofem – hear me roar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *